Fakta om hundrasen: Labrador retriever
Här kan du läsa allt om hundrasen Labrador retriever. I denna text går vi igenom rasens ursprung, användningsområde, egenskaper, utseende samt vad du bör tänka på vid köp av Labrador retriever valp.
Ursprung
Labradoren är ursprungligen en klassisk vattenhund som troligtvis kommer från Newfoundlands kust i Kanada. Hundens tidiga syfte var att apportera fisk och änder samt simma iland med förtöjningsrep.
Rasen började sedan växa i popularitet utanför Kanada under 1800-talet när brittiska adlar besökte Nordamerika. Senare under slutet av 1800-talet introducerades rasen till Storbritannien av överste Peter Hawker och earlen av Malmesbury. Väl i England korsades rasen med retrieverraser och börjades användas som apportör vid jakt.
Som en officiell ras är Labrador retriever en relativt ny hund. Namnet Labrador retriever fick den 1903, och den första rasklubben bildades 1916. År 1925 bildades rasklubben för den Gula labradoren. Sedan 1970-talet har rasen växt i popularitet och idag är det en av världens mest populära hundraser.
I Sverige tillhör Labrador retriever idag grupp 8, Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar.
Egenskaper
Det finns flera anledningar till varför Labradoren har blivit en av världens mest populära hundar. Denna hund är en vänlig, social, intelligent och följsam hund som gärna vill vara till lags och en utmärkt familjehund. Den är väldigt spontan och energisk i sammanhang med både människor och andra hundar vilket gör den till en väldigt karismatisk hund.
Labrador är i grunden en jakthund som arbetar efter skott och som sedan apporterar fågel samt småvilt. Tack vare sina egenskaper som dresserbarhet och samarbetsvilja kan den däremot tränas för en mängd olika syften. Inom jakt är det ett även populärt att träna viltspår och använda sin Labrador vid eftersök. Utöver det används rasen även som service-, ledar- samt narkotikahund.
Labradoren har en hel del energi och behöver regelbunden stimulans, både fysisk och mental. Aktiviteterna behöver vara meningsfulla för hunden och det räcker sällan med enkla promenader. Förslagsvis kan man använda sin hund för jakt. Annars går det bra med olika typer av sök, apportering eller lydnadsträning. Rasen är inte en brukshund men vissa tävlar även i bruksgrenarna samt lydnad.
Labrador retriever anses överlag vara en frisk ras. Som med många andra hundar av större storlekar drabbas hunden av höftledsdysplasi samt armbågsledsdysplasi. Andra problemområden är hältor, fetma samt ögonen.
Utseende
Rasen är en stor hund som är starkt och kompakt byggt men med bibehållen rörlighet. Labradoren har en bred skalle och vad som kännetecknar den kanske mest är svansen som liknar en utters, vilket ytterligare betonar rasens trivsel i vattnet.
De har en dubbelpäls där underullen är vattenavvisande och täckhåret är kort, tätt, utan vågor eller fransar och relativ hård. Svansen har en tjock päls vid ansättningen som sedan smalnar av gradvis mot spetsen.
Pälsfärgen kommer i tre olika varianter, svart, leverbrun eller gul, varav den sistnämnda varierar från ljust gräddfärgat till rävrött.
Labrador retriever har en relativt enkel päls. Pälsen är vatten- och smutsavvisande och behöver endast badas vid behov. Den kräver ingen regelbunden borstning, däremot fäller rasen nån gång per år. Vid fällningsperioderna kan det vara bra att borsta hunden så att man håller pälsen i fint skick samt slipper att få hår utspritt överallt.
Hur stor är en Labrador retriever? Vad väger en Labrador retriever?
Mankhöjden för tikar är 54-56 cm och 56-57 cm för hanar. Vikten ligger vanligtvis mellan 25-32 kg för tikar och 29-36 kg för hanar.
Tänka på innan köp av Labrador retriever
- Det är i grunden en jakthund. Hundarna kan dock skilja sig åt i jaktlust och även lite i utseende beroende på anlag. Vissa avlar enbart för jakt medan vissa avlar mer för sällskap. Prata med olika kennlar och hör efter vad som lämpas bäst för dig beroende på ditt syfte.
- Den har en hel del energi och passar endast för den aktiva ägaren som vill motionera dagligen och träna med sin hund dagligen
- Den kräver nästintill ingen pälsvård
Källa:
SKK
Rasklubbens hemsida