Fakta om hundrasen: Rhodesian ridgeback
Här kan du läsa allt om hundrasen Rhodesian ridgeback. I denna text går vi igenom rasens ursprung, användningsområde, egenskaper, utseende samt vad du bör tänka på vid köp av Rhodesian ridgeback valp.
Ursprung
Rhodesian ridgeback, även känd som afrikansk lejonhund, kommer ursprungligen från södra Afrika. Där fanns en längtan efter en hundras som skulle vara snabb, stark, energisk, outtröttlig och modig.
För att få fram en hundras med dessa egenskaper parades de tidiga nybyggarnas hundar med jakthundar som hade den välkända ridgen. Ridgen är alltså den motgående hårkammen som man kan se på ryggen av dagens hundar.
I södra Afrika användes hunden som jakt- och vakthund, rasens främsta uppgift var att jaga. Som jakthund jagade de oftast tillsammans med en eller två hundar och deras uppgift var att spåra vilt, främst lejon men även annat vilt. När de spårat upp lejonet var hundarnas uppgift att ställa lejonet tills dess att jägaren tagit sig till platsen och avlossat skott.
Rasens första rasstandard skrevs år 1922 av F. R. Barnes i landet Rhodesia, nuvarande Zimbabwe. Fyra år senare, år 1926 erkändes rasen av South African Kennel Union. Till Sverige importerades den första hunden från Sydafrika år 1935 och 2001 blev rasens rasklubb en specialklubb inom SKK med namnet “Specialklubben Rhodesian Ridgeback Sverige”. Rasen tillhör grupp 6, Drivande hundar samt sök-och spårhundar.
Egenskaper
Rhodesian ridgeback är en aktiv hundras med ett ursprung som jakt- och vakthund. De är nu för tiden vanligare som sällskapshundar än som jakthundar, de passar generellt sätt bra som sällskaps- och familjehundar för den aktiva ägaren och familjen. De älskar sin familj och tenderar att välja en i familjen till sin absoluta favorit.
Då det är en hund som med sitt ursprung är van vid långa och tuffa dagar, är de i dagligt behov av mental och fysisk aktivering för att må bra. Den optimala motioneringen för denna ras är långa promenader ute i naturen.
Med tanke på rasens ursprung som vakt- och jakthund har denna ras likt många andra en del vakt-och jaktinstinkter kvar vilket innebär att de kan vara reserverade och avvaktande mot främmande människor. För att minska risken att de blir reserverade kan det vara bra att socialisera sin valp/unghund i tidig ålder med främmande människor i olika typer av miljöer.
På grund av dessa egenskaper är det bra att man som potentiell köpare är väl införstådd med detta och att man innehar hundvana. Det rekommenderas också att man går diverse hundkurser under hundens första 1-3 år.
Rhodesian ridgeback är en allmänt frisk ras och rasens rasklubb är noga med att inavelsgraden hålls låg för att behålla hälsan. Trots detta finns det en del förekommande sjukdomar och problem. Höftleds- och armbågsdysplasi förekommer, oftast av mildare slag.
En del problem med huden finns, 4-5% föds med dermoid sinus som är en missbildning i huden. Uppfödarna ska kontrollera valparna innan de levereras. Det går självklart bra att fråga såväl uppfödare som rasklubb om hälsofrågor.
Utseende
Den stora Rhodesian ridgebacken kännetecknas bland annat av sin hårkam som växer mothårs på den kraftfulla ryggen. De har en kort, tät, slät och blänkande päls. Tack vare pälsens utformning krävs ingen särskild pälsvård utan det räcker med bad och borstning efter behov.
Färgen på pälsen får enligt rasstandarden variera från ljus till röd vetefärg. En aning vitt på hundens bröst och tår är tillåtet, större vita fläckar på hundens buk, bröst och ovanför tassarna är inte eftertraktat. Mörkt nosparti och mörka öron är tillåtet.
Hur stor är en Rhodesian ridgeback? Vad väger en Rhodesian ridgeback?
Den ideala mankhöjden för tikar är 61-66 cm och den ideala mankhöjden för hanar är 63-69 cm. Tikarna väger ca 32 kg och hanhundarna väger ca 36,5 kg.
Tänka på innan köp av Rhodesian ridgeback
- Det är en energisk hund som är i behov av daglig motion och mental aktivering
- Det är en krävande hund som inte lämpas som förstagångshund
- De behöver socialiseras som valp/unghund
Källa:
SKK
Rasklubbens hemsida
